Till minne av Diezel.


Den 13 dec. 2004 fick Diezel somna in.

Hon blev akut sämre, fick komma till Slöinge djursjukhus omgående.

Dropp o smärtlindring sattes in direkt, senare på dagen sövdes hon och då konstaterades det att käkbenet höll på ge sig. Tumör av något slag.

I somras fick hon plötsligt näsblod, inte så mycket men ändå. Koll gjordes och inget hittades.

För cirka 3 veckor sedan blev det på nytt näsblod, (enbart vänster näsborre) akut till veterinär, fullständig blodstatus togs, allt ok, sövdes och näsborre kollades noga. Det enda som de kunde se var en förträngning + mycket slem som var blodblandat. Penicillin och Rimadyl i 10 dagar. Diezel blev mycket bättre igen. Skulle ta om vaccination bad då vår veterinär ta en extra koll på henne, när vi öppnade munnen att jag inte svimma, stor "böld" över P1-an. Den var där inte dagen före. Hon fick lugnande så togs den bort. Nytt penicillin och även kortison denna gång. Detta var 7 dec.

Bättre, lekte och åt pellets utan problem. Visst var hon lite låg, men ändå, däremot tyckte jag hon blev smalare trots samma mängd mat. Jobbade helgen, söndag vakna jag av hon skrek till o trilla ihop. Försökte få tag i någon veterinär men svaret på Blå Stjärna i Göteborg var, tänder ser vi inte som akut ni kan komma men vi gör inget. Jag blev stumm.

(Slöinge stänger kl 21.00) Rätt som det var blev hon "piggare". Åkte o jobba och den natten segade sig fram.

Kurth var snäll och sov här med hundarna. På morgonen sprang Diezel med de andra som vanligt. Men jag såg när jag kom hem hon gick på snedden, liksom vinglade fram.

Körde då ner till Slöinge.Hem igen och inväntade telefonbesked. Så då åter ner, den här gången kändes det långt att köra.

Hon fick somna in i knät på mig. Hon har inte ont längre.

Diezel, denna hund som vann nästan allas hjärta om man inte bara såg utsidan. Snäll, älskade alla, underbar mot djur.

Som hon tog hand om alla valpar som hälsade på och jag även hade.

Nu springer hon fritt utan smärtor på andra sidan regnbågsbron.

Full fart fram, kroppen lyser styrka, tvärvändning, å så tillbaka. Ögonen som blänker till precis framför en å säger, var jag duktig nu matte. Ja min ängel du var duktig nu med som så alla andra gånger.

Saknaden kommer vara total för oss som levde med dig, lärde känna dig, du snälla snälla hund som aldrig gjorde något illa. Du bara fanns, i soffan, du kom snabbt upp tittade o slängde huvudet på mitt bröst eller axel, tryckte dig intill o sa här är jag klappa mig.

Och det gjorde man. Gick inte låta bli. För dom du inte kände blev du en speciell hund efter en liten stund och samma fråga, är hon alltid så här rar o kärvänlig. Svar ja. Mot andra djur, vad säga, klok, snäll, undvek bråk genom bara titta genom bara finnas till. Du snälla kloka hund, du hade behövts här hemma så väl.

Spring nu fritt, spring över kullar berg ängar var du vill, i minnet du kommer finnas kvar i resten av mina dar.