Har inte bara pysslat med hundar utan även lite hästar.

Jag på Marizols hästrygg. Den hästen var det flickor här hemma som hade hyrt över sommaren, när den kom skrek alla skicka tillbaks hästen fy vad hemsk hon är. Jag låg och solade men blev så nyfiken på den här "hemska" hästen att jag var tvungen gå upp och titta på den. Snacka om kärlek !! Både jag och Marizol fann varandra direkt. Flickorna som skulle haft henne kunde inte tränsa henne inte ens lägga på sadeln, då for hon omkring faktiskt. När jag gjorde det, inga problem alls. Tyvärr omkom hon i magomvridning. Strax innan var det bestämt jag skulle köpa loss henne.Fick i alla fall några fina år ihop.

Nästa häst blev en Fjording, Glittre.

Trots sin lilla kroppshydda, något mullig, kunde denna häst röra sig otroligt fort. Han gjorde det ofta också ! Har aldrig skenat med en häst så ofta som med Glittre. Dels var han rädd för bilar och jag som bor vid en väg, men han lärde sig. Bilarna på vägen, Glittre på gräset ! Han var inte lättriden, fick liksom börja rida in honom igen.Kul hade vi dock på våra turer, alltid något den hästen hittade på. Fick ta bort honom efter en tids kortare sjukdom så Glittre finns inte eller kvar längre.

Ett fotografi på Rocco, som han kom att kallas i Finland. Kennel Kilvan importerade honom, han kom att bli en utav de första hanarna som användes flitigt i avel. Korrekta namnet är Csilleberci Gazsi Rocco

INT & NORD u CH samt UNGCH & TJEKCH var hans titlar. Rocco var mina klara favorit utav Marijettas dåvarande 2 avleshanar. (Sziki Ijjasz var den andra). Rocco var även farfar till min första Pumihane Noppe.

Här får jag en kärvänlig puss utav Sani. Inte tog hon någon hänsyn till sin storlek, Sani var en knähund !

Som Pumi gjorde.............gjorde Sani !

Till de mer ovanliga djuren tillhör då Kråkan !

Kråkan var precis som det låter, en Kråka. Aldrig sett denna fågel flyga. Hon blev tam och kom direkt när man ropade Kråkan. Dessutom hade hon alltid en följeslagare, den däremot blev aldrig lika tam. Mina Pumi lärde sig också fort känna igen Kråkan och det var absolut förbjudet jaga den fågel. Annars var det allt roligt springa efter fåglar som landade här hemma. På den tiden hade vi dessutom massor av fåglar, här visste de fanns mat ! Varje morgon rusade hundarna ut och tittade efter Kråkan, sen kom de lika fort tillbaks till mig, för att skvallra kanske, Kråkan är här! Fast jag tror det berodde mest på Kråkans mat de ville åt. Ansågs väl hon fick bättre än dom, nötfärs bland annat. En morgon kom de inte, jag ropade, inga hundar kom, när jag gick ut kom då Mille tillbaka, han slokade med svansen vilket den hunden nästan aldrig gör, tikarna stod kvar och tittade på Kråkan som låg helt orörlig, hon var borta (död). Pratade med en man som hjälper våra vilda djur och han trodde förmodligen en Hök eller Falk skrämt ihjäl henne. Kråkan var även tillsammans med hundarna på altan, så även med dom blev hon relativt tam.

Stina, en tik Bagarsjöns kennel tog in från Finland. Snacka om kärlek vid första ögonkastet !

Som tur var var det även besvarat också ! Tyvärr hade Stina ett höftledsfel så hon gick ej i avel. Har för mig hon fick ett nytt hem nere i Småland någonstans. Stina var annars en mysig Pumi, kanske inte så vacker utanpå men innanför var hon dess mysigare.

När Laszlo fanns var jag även dagmatte åt Fatima, rasen var en Golden Retriever. De två hade verkligen kul ihop.

Laszlo kunde till och med gå hem till Fatima och hämta henne, "knacka" försiktigt med tassen på deras dörr. Ägarna till Fatima visste han var på väg för det såg dom på sin hund som for omkring inne med racerfart ! Tyvärr så omkom Fatima i en eldsvåda.(Dog av rökutvecklingen)

Laszlo gav sig inte förrän vi visade honom Fatima, då slutade han gå dit. De nya Goldiserna de skaffade var inte alls lika roliga enligt honom.

Här är en Borzoi jag bara älskade. Signes tik Tanya, på bilden visad av Arvid Andersén.

Tanya var en härlig Borzoi på alla sätt och vis. Tyvärr vet jag inte till 100% om hon bar Signes kennelnamn Ekhaga, men det är mycket möjligt.

Mysopans Proppen Urban, var en hane jag träffade på en utställning. Blev mycket förtjust i honom.

Hade gärna tagit honom (direkt) om bara ägarna sagt något den gången. Tyvärr så tog de bort honom vad jag förstod senare på uppfödaren. Han var inte svår, bara missförstådd. Tror inte det var ovanligt på den tiden att våra Ungerska hundar var missförstådda. Hundarna är smarta och många ägare klarade inte av sina djur, tyvärr. Den bistra sanningen.